Petrus insåg den villfarelse, som han hade drabbats av, och satte genast i gång med, att bättra sig. Gud, som känner slutet från början, lät Petrus visa denna karaktärssvaghet, så att han skulle uppdaga, att han inte hade något att skryta med. Gud såg också, att vissa i framtiden skulle bli så bedragna, att de å Petrus’ och hans föregivna efterföljares vägnar skulle fordra upphöjda rättigheter, som endast tillkommer Gud; och denna berättelse om apostelns svaghet skulle vara ett bevis på hans mänskliga felbarhet, och att han på inget vis stod över de andra apostlarna.