Israeliterna var uppställda på toppen av en kulle, från vilken man hade utsikt över dalen, där inkräktarnas här var lägrad. "Midjaniterna, amalekiterna och alla från Östlandet hade slagit sig ner på slätten som en svärm gräshoppor, och deras kameler var oräkneliga som sandkornen på havsstranden." Gideon bävade, när han tänkte på följande dags strid. Men Herren talade till honom om natten och bjöd honom, att ta sin tjänare Pura och gå ned till midjaniternas läger, ty han skulle få höra något där, som skulle komma att uppmuntra honom. Han gick, och medan han under tystnad stod i mörkret och lyssnade, hörde han, hur en soldat berättade en dröm för sin kamrat: "'Jag drömde att en kornbrödskaka kom rullande in i midjaniternas läger och fram till ett tält. Den stötte mot tältet, så att det välte och hamnade upp och ner. Och där blev det liggande.'" Den andres svar upprörde den osedde lyssnarens hjärta: "'Det måste syfta på Gideons svärd, israeliten, Joashs son. Gud har gett midjaniterna och hela lägret i hans våld.'" Gideon märkte, att det var Guds röst, som talade till honom genom dessa midjanitiska främlingar; och då han återkommit till de få män han hade under sitt befäl, sade han: "'Gör er redo! Herren har gett midjaniternas lägert i ert våld.'"