Den undervisning han fick från sina föräldrar var sådan, att han befästes i sinnet, och skyddades från högmod och syndens fördärv, liksom från stoltheten hos hovlivets glans och överdåd. Han ägde ett klart sinne, och ett förståndigt hjärta, och glömde aldrig de gudfruktiga intryck han hade fått i sin ungdom. Hans mor behöll honom så länge, som hon kunde, men nödgades att skiljas från honom, då han var omkring tolv år gammal, och så blev han Faraos dotters son.