Då protestantismen infördes som statsreligion i England bidrog det till att begränsa förföljelsen, men den upphörde inte helt. Medan många av den romerska kyrkans läror förkastades, höll folket alltjämt fast vid många av dess seder. De förkastade påvens överhöghet. I hans ställe insatte de emellertid kungen som kyrkans överhuvud. I kyrkans gudstjänster fanns alltjämt stora avvikelser från evangeliets renhet och enkelhet. Folket förstod ännu inte den stora principen i religionsfriheten. Även om de protestantiska härskarna sällan tillämpade de fruktansvärda grymheter som den romerska kyrkan hade använt sig av beträffande kätteriet, blev ändå inte den enskildes rätt att tillbe Gud i överensstämmelse med sitt eget samvetes krav erkänt. Man krävde att alla skulle ta emot de läror och följa de ceremonier i gudstjänsten som föreskrevs av statskyrkan. De oliktänkande blev i större eller mindre utsträckning förföljda under flera hundra år.