De framhöll, att de helgade inte kan synda. Och detta ledde naturligt till den tanken, att de helgades tro och kärlek alltid var rätt, och aldrig riskerade, att förleda dem till synd. I harmoni med dessa sofisterier, praktiserades de värsta synder under ett sken av helighet, och genom sitt bedrägliga, mesmeristiska inflytande påverkade de med sin främmande kraft dem i omgivningen, som inte uppfattade det onda i dessa synbart sköna, men förföriska, teorier.