»Klappen.» Vi kommer till Gud efter hans särskilda inbjudan, och han väntar att få välkomna oss. De första lärjungarna som följde Jesus var inte nöjda med ett flyktigt samtal med honom. De frågade: »Rabbi, var bor du? . . . Då gingo de med honom och sågo var han bodde; och de stannade den dagen hos honom.» — Joh. 1:38, 39. Så kan också vi uppnå den innerligaste gemenskap med Gud. »Den som sitter under den Högstes beskärm och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger: ’I Herren har jag min tillflykt och min borg, min Gud, på vilken jag förtröstan’» — Ps. 91:1. Den som vill ha Guds välsignelse, har förmånen att kunna klappa på nådens port och sedan med trygghet vänta på uppfyllelsen av Jesu egna ord: »Var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet.» — Matt. 7:8.