Orsaken till att så många lämnas åt sig själva i frestelsens stund är att de inte hela tiden har Herren för sin inte syn. När vi tillåter vår gemenskap med Gud att bli bruten, förlorar vi vårt skydd. Alla våra goda avsikter och föresatser kan inte hjälpa oss att stå emot det onda. Vi måste vara bönens män och kvinnor. Våra böner får inte vara svaga, tillfälliga och sporadiska, utan de bör vara uppriktiga, uthålliga och oavbrutna. Det är inte alltid nödvändigt att böja knä för att be. Gör det till en vana att tala med Frälsaren när du är ensam, när du är ute och går, och när du är upptagen med ditt dagliga arbete. Låt alltid hjärtat vara vänt till Gud i tyst bön om hjälp, ljus, kraft och visdom. Låt varje andetag vara en bön.