Vi borde beflita oss om att förstå andras svagheter. Vi veta så föga om deras hjärtebekymmer, som varit bundna i mörkrets kedjor och som sakna beslutsamhet och moralisk kraft. Mest beklagansvärd är den människa, som lider under samvetskval; hon är som bedöfvad, vacklande, sjunkande ned i stoftet. Hon kan icke se någonting klart. Sinnet är omtöcknadt och hon vet icke, hvilka steg hon bör taga. Mången stackars själ är missförstådd, undanskjuten och utsatt för nöd och vånda -- ett vilsegånget, stapplaude får. Hon kan icke finna Gud, men likväl känner hon en brinnande längtan efter förlåtelse och nåd.