Så långt i Frälsarens liknelse finns det ingen motsägelsefull ton som stryper harmonin i glädjescenen; men nu introducerar Kristus ett annat element. Då den förlorade ynglingen kom hem, hade den äldre sonen varit ”ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka. Då blev han förargad och ville inte gå in.” Den äldre brodern har inte deltagit i sin fars ångest och väntat på den förlorade släktingen. Han delar därför inte faderns glädje över vandrarens återkomst. Ljudet av glädje orsakar ingen fröjd i hans hjärta. Han frågar en tjänare om anledningen till festligheten, och svaret väcker hans svartsjuka. Han tänker inte gå in för att välkomna sin förlorade bror. Gunsten som visas den förlorade mannen betraktar han som en förolämpning mot sig själv.