Jesus stod nu inför judarna i sin sanna karaktär. Han förklarade, att de verk, som Fadern gör, dem gör Sonen likaså, genom att han brukar samma makt och frambringar samma verkningar. Han lovade också dem, som lyssnade till honom, att de skulle se större verk än dem, som han hitintills hade utfört, då han botade de sjuka, halta och blinda. Sadducéerna var oense med fariséerna om de dödas uppståndelse. De påstod, att det inte skulle bli någon uppståndelse. Men Jesus förklarar för dem, att Faderns största verk är att uppväcka de döda, och att även Guds Son i sig själv har makt till att uppväcka de döda. Han sade: ”Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla de som är i gravarna skall höra hans röst och de gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.” (Johannesevangeliet 5:28, 29.)