Fariséerna byggde upp profeternas gravar och smyckade deras grifter eller kryptor, och sade därvid till varandra: Om vi levat på den tiden, skulle vi inte ha deltagit i, att utgjuta Guds tjänares blod. Men på samma gång lade de planer, för att ta Guds Sons liv. Detta är en lärdom för oss. Våra ögon borde öppnas för Satans makt, att locka människohjärtat till, att vända sig bort från sanningens ljus. Många vandrar i fariséernas spår. De vördar dem, som har dött för sin tro. De förvånar sig över judarnas blindhet, då de förkastade Kristus. Hade vi levat på Hans tid, förklarar de, skulle vi med glädje ha tagit emot Hans undervisning. Vi skulle aldrig ha kunnat delta i deras brott, som förkastade Frälsaren. Men när lydnaden för Gud kräver självförnekelse och förödmjukelse, förhärdar sig dessa människor mot sin egen övertygelse och vägrar att lyda. Sålunda visar de sig ha samma anda, som behärskade de fariséer, som fällde domen över Kristus.