På tidigt 60-tal fick syster White ingen hjälp, förutom från sin man, som brukade lyssna till henne, då hon läste upp manuskriptkapitel och föreslog då grammatiska rättningar, som föll honom in. Som liten pojke minns jag situationer som denna: Äldstebroder White brukade lägga sig på soffan av trötthet, och syster White brukade ha med sig ett kapitel ur Spiritual Gifts och läsa det för honom och han brukade föreslå grammatiska rättelser, som jag skrev nyss. Artiklar för Vittnesbörden behandlades på samma sätt.