Jag vill att du skall uppnå himmelriket. Jag känner inte till någon, som skulle (131) älska himmelriket mera, än du skulle göra – du, som har verkat så oförtröttligt för att mildra mänskligt lidande, berövat dig sömn, försummat att äta, snålat in på livets nöjen. Stundom tycks din stig vara nästan höljd i dunkel, utan en enda gnutta sol. De krämpor du ser, de hjälplösa, dödliga själar, som söker en utväg, dina kontakter med fördärvade, urartade personer – erfarenheter av detta slag hotar att utrota din tro på mänskligheten.