Jesus skulle aldrig ha kunnat tala så öppet med de självrättfärdiga judarna som han kunde göra med denna kvinna. Jesus var långt mer förbehållsam när han talade till judarna. Det som undanhölls judarna och som apostlarna senare blev tillsagda att hålla hemligt, uppenbarades för henne. Jesus såg att hon skulle använda sin kunskap för att låta andra få del av hans nåd. När apostlarna återvände blev de förvånade över att finna sin Mästare i samtal med en kvinna. Han hade inte släckt sin törst och han avbröt inte sitt samtal för att äta den mat som de skaffat. När kvinnan gått uppmanade apostlarna honom att äta. Mästaren satt tyst, som om han var försjunken i hänryckt meditation. Hans ansikte lyste och de drog sig för att störa honom i hans förbindelse med himmelen. Men de visste att han var trött och utmattad. Det var deras plikt att påminna honom om hans fysiska behov. Jesus som såg deras kärleksfulla omsorg sade: "Jag har mat att äta som I icke veten om." – Joh. 4:32.