I sin predikan på berget framställde Kristus för sina lärjungar dyrbara lärdomar med hänsyn till nödvändigheten av att förtrösta på Gud. Dessa lärdomar skulle uppmuntra Guds barn genom alla kommande tidsåldrar och de är i synnerhet fulla av upplysning och tröst för dem som lever i de yttersta dagarna. Frälsaren riktade sina lärjungars uppmärksamhet på himmelens fåglar, som sjöng sina lovsånger utan att besväras av några bekymmer, fastän de "icke så ej heller skörda". Men vår himmelske Fader förser dem ändå med allt de behöver. Frälsaren frågar: "Ären I icke mycket mer än de?" Matt. 6:26. Den som drar försorg om både människor och djur upplåter sin hand och uppfyller alla deras behov. Himmelens fåglar är inte för små för hans uppmärksamhet. Han lägger inte födan i deras näbbar, men han har ordnat det så att de kan försörja sig. De måste själva samla den säd han strött ut åt dem. De måste bygga sina bon, de måste sörja för sina ungar. Sjungande flyger de åstad till sitt arbete, ty deras himmelske Fader föder dem. "Ären I icke mycket mer än de?" Är inte vi, som förståndiga och andliga tillbedjare, av större värde än himmelens fåglar? Skall inte vår Skapare och vårt livs Uppehållare, han som skapade oss till sin egen avbild, dra försorg om oss, om vi bara förtröstar på honom?