När en människa känner frestelsens fruktansvärda makt, åtråns dragning som leder henne till att tillfredsställa sina begär, dä utropar mänga i sin förtvivlan: "Jag kan inte motstå det onda." Säg henne att hon kan, hon måste stå emot. Hon kanske har övervunnits om och om igen, men det behöver inte alltid vara så. Hennes moraliska kraft är svag, behärskad av vanorna av ett liv i synd. Hennes löften och föresatser är som rep av sand. Insikten om hennes brutna löften försvagar hennes tro på sin egen uppriktighet, och får henne att tro att Gud inte kan ta emot henne eller hjälpa henne. Men hon behöver inte förtvivla.