Under Satans personliga frestelser, lät Israels barn aptiten styra över förnuftet, och genom släpphänthet på den punkten förleddes de till allvarliga synder, som väckte Guds vrede mot dem, och så föll de i ödemarken. Han menade, att han skulle kunna betvinga Kristus med samma frestelse. Satan sade åt Kristus, att en av de upphöjda änglarna hade fördrivits till jorden, att Jesu yttre antydde, att Han i stället för att vara Himmelens kung, var den fallne ängeln, och att detta förklarade Hans utmärglade och stressade yttre.