Judas, förrädaren, glömde inte sin del, utan kom nära Jesus och fattade Hans hand som en bekant vän och skänkte Honom förrädarens kyss. Jesus sade till honom: ”’Min vän, varför är du här?’” {Matteusevangeliet 26:50.}Hans röst darrade av sorg, då Han tilltalade den förvillade Judas: ”förråder du Människosonen med en kyss?’” {Lukasevangeliet 22:48.} Denna ytterst rörande vädjan borde ha väckt förrädarens samvete och berört hans envisa hjärta; men heder, trohet och mänsklig ömhet hade helt lämnat honom. Han stod djärv och trotsig och visade ingen benägenhet till, att ge efter. Han hade överlämnat sig själv till Satans kontroll och han hade ingen makt, att motstå honom. Jesus avvisade inte förrädarens kyss. I detta ger Han oss ett exempel på tålamod, kärlek och medlidande, som är utan motsvarighet.