Då han var färdig, och judarna hade lämnat synagogan, var hedningarna fortfarande kvar, och bad enträget om, att samma ord måtte sägas till dem nästa Sabbatsdag. Apostlarna skapade stort intresse på platsen, ibland både judar och hedningar. De uppmuntrade de troende och nyomvända till, att stå fast i sin tro, och fortsätta i Guds nåd. Intresset för, att höra apostlarnas ord var så stort, att hela staden samlades nästa Sabbatsdag. Men nu, liksom på Kristi tid, då judiska präster och rådsherrar såg skarorna samlade, för att höra den nya läran, blev de upprörda av missunnsamhet och avund, och sade emot apostlarnas ord med hädelse. Deras gamla, blinda tro och fördomar blev också väckta, då de märkte, att många hedningar var blandade med judarna i församlingen. De stod inte ut med, att hedningarna åtnjöt samma religiösa förmåner som de själva, utan vidhöll hårdnackat, att Guds välsignelse var uteslutande förbehållen för dem. Detta har alltid varit judarnas stora synd, som Kristus vid flera tillfällen tillrättavisade dem för.