Lystras folk gav sig på apostlarna med stor häftighet och raseri. De slungade stenar våldsamt; och den av blåmärken täckte, svårt slagne och svimfärdige Paulus kände, att slutet hade kommit. Stefanus’ martyrium framstod kraftfullt för honom, liksom hans fruktansvärda del däri. Han föll till synes död till jorden, och den rasande hopen släpade hans medvetslösa kropp genom stadens gator, och slängde den utanför stadsmuren. Aposteln nämner händelsen i en uppräkning av sina lidanden för sanningens skull: ”tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn låg jag i det djupa vattnet. Jag har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder”. {Andra Korintierbrevet 11:25-26.}