Guds försyn har gett oss denna glimt av atenarnas liv, med all deras kunskap, förfining och konst, som likväl utmärktes av omoral och skamlighet, för att det skall framgå, hur han genom sin tjänare tillrättavisade för avgudadyrkan och ett stolt och självtillräckligt folks synder. Paulus’ ord tecknar en minnesbild av dessa tilldragelser, och ger församlingen rik kunskap. Han var i en position, där han med lätthet kunde ha talat om sådant, som skulle ha irriterat hans stolta åhörare, och försatt honom i bryderi. Hade hans tal inneburit ett direkt angrepp på deras gudar, och stadens stora män, som stod framför honom, skulle han ha riskerat, att drabbas av Sokrates’ öde. Men han förde försiktigt deras tankar bort från de hedniska gudarna, genom att uppenbara den sanne Guden för dem, som han erkände, men som var okänd för dem, vilket de själva medgav genom en offentlig inskription.