Bland filistéerna fanns det några, som inte samtyckte till, att arken återsändes till sitt eget land. Ett sådant erkännande av Israels Guds makt hade varit förödmjukande för filistéernas stolthet. Men prästerna och spåmännen varnade folket för, att – såsom Farao och egyptierna – förhärda sina hjärtan och därigenom ådra sig än större lidanden. Man föreslog nu en plan, som vann allas bifall och genast blev verkställd. Arken, tillika med det gyllene skuldoffret, sattes på en ny vagn, så att den ej skulle bli befläckad, och två kor, som aldrig burit något ok, spändes för vagnen. Deras kalvar stängdes in hemma, och korna fick gå, vart de ville. Om arken återvände till israeliterna över Bet-Shemesh, den närmast belägna av leviternas städer, utgjorde detta ett bevis på, att det var Israels Gud, som hade låtit denna stora olycka komma över filistéerna. "I annat fall", sade de, "vet vi att det inte är hans hand som har slagit oss. Allt har då hänt av en slump.'"