Djuren, som var utsatta för stormen, störtade fram mot människorna, som om de förväntade sig att få hjälp från dem. Några bland folket band sina barn och sig själva på kraftfulla djur, ty de visste, att dessa skulle söka bevara sitt liv så länge som möjligt samt klättra upp på de högsta ställena, för att undkomma det stigande vattnet. Somliga spände fast sig vid höga träd på toppen av kullar eller berg; men träden rycktes upp med rötterna och slungades med sin börda av levande väsen ned i de sjudande böljorna. Den ena platsen efter den andra, som tycktes erbjuda trygghet, måste överges. Då vattnet steg allt högre, sökte folket sin tillflykt till de högsta bergen, och ofta ansträngde sig människor och djur tillsammans för att hitta fotfäste, till dess att båda spolades bort.