Maktfullkomlighet och tyranni
Ett slående exempel som belyser den tyranniska karaktären hos denne ofelbarhetens förkämpe visades genom den behandling den tyske kejsaren Henrik IV utsattes för. Kejsaren tog sig friheten att sätta sig över påvens myndighet och blev därför bannlyst och avsatt. Han blev förskräckt över hotelserna från sina egna furstar som svek honom och som uppmuntrades till uppror mot honom genom det påvliga påbudet. Henrik insåg därför att det var nödvändigt för honom att förlika sig med Rom. Tillsammans med sin hustru och en trofast tjänare reste han mitt i vintern över Alperna för att ödmjuka sig inför påven. Då han kom till den borg där Gregorius hade dragit sig tillbaka, blev han utan sin egen vakt införd på den yttre borggården. Mitt i vintern, barhuvad och barfota och klädd i en usel dräkt, väntade han där på påvens tillåtelse att få audiens. Först efter tre dagars fasta och bekännelse nedlät sig påven till att bevilja honom förlåtelse. Men till och med då skedde det endast på villkor att kejsaren skulle vänta på påvens godkännande innan han återigen kunde återta sina insignier och utöva sin kejserliga makt. Uppblåst av sin seger skröt påven Gregorius över att det var hans plikt att göra kungars högmodtill intet.