Att avslöja avsikten med sin mission skulle ha varit detsamma som nederlag. Därför dolde de omsorgsfullt dess verkliga karaktär. Predikanterna hade en viss utbildning inom ett eller annat hantverk eller yrke, och missionärerna utförde sin uppgift under förklädnad av ett sådant hantverk. I allmänhet valde de att uppträda som köpmän eller resande handelsmän. ”De förde med sig sidenvaror, juveler och andra artiklar, som på den tiden var svåra att få tillgång till ute på isolerade platser. De bjöds välkomna som handelsmän på platser där de skulle ha blivit avvisade som missionärer.” - Wylie, band 1, kap 7. Hela tiden bad de i sina hjärtan till Gud om vishet att kunna presentera den skatt som var mer dyrbar än guld och ädelstenar. De hade med sig gömda exemplar av Bibeln eller delar av den. Så snart de fick tillfälle talade de med sina kunder om dessa manuskript. På det sättet kunde de ofta väcka intresse för läsning av Guds ord, och ett eller annat stycke av Bibeln överlämnades med glädje till dem som ville ta emot det.