Jag frågar Er, som finner nöje i dessa föreningar, som älskar sammankomster där Ni hänger Er åt munterhet och kalasande: Tar Ni Jesus med Er? Försöker Ni, att frälsa Era ordensbröders själar? Är detta orsaken till Ert samröre med dem? Förnimmer de i Er Kristi Andes livaktiga närvaro? Framstår det som glasklart, att Ni är vittnen för Kristus, att Ni hör till ett särskilt folk, som ivrar för goda gärningar? Märks det tydligt, att Era liv styrs av de gudomliga påbuden ”du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft” {Femte Moseboken 6:5) och ”Du skall älska din nästa som dig själv”? {Matteusevangeliet 22:39}....