Som Guds arbetare måste vi nå människor där de är, omgivna av mörker, sjunkna i laster och nedsmutsade av moraliskt fördärv. Men när vi håller våra sinnen vända mot honom som är vår sol och vårt skydd, kommer inte ondskan som omger oss att orsaka en enda fläck på våra kläder. Om vi förtröstar på Gud när vi arbetar för att rädda människor som håller på att gå under, skall vi inte komma på skam. Kristus i hjärtat och Kristus i livet, det är vår trygghet. Vetskapen om hans närvaro kommer att fylla sinnet med avsky för allt som är ont. Vår ande kan vara så förenad med hans att vi är ett med honom i våra tankar och i våra planer. Det var genom tro och bön som Jakob, från att ha varit en svag och syndig människa, blev en Guds furste. Det är på det sättet vi kan bli män och kvinnor med höga och heliga mål och ädla liv, män och kvinnor som inte för någon saks skull viker undan från sanning, rätt och rättvisa. Alla är vi pressade av brådskande uppgifter, bördor och plikter, men ju svårare vår situation och ju tyngre våra bördor är, desto mer behöver vi Jesus.