När fadern kommer ut för att protestera mot honom avslöjas stoltheten och elakheten i hans natur. Han framhåller sitt eget liv i faderns hus som en räcka förbisedda tjänster, och sätter sedan dessa i elak kontrast mot den gunst som visas sonen som precis har återvänt. Han gör det klart att hans egen tjänst har varit en tjänares snarare än en sons. Då han borde ha funnit en bestående glädje i sin fars närvaro, har hans sinne vilat vid vinsten som borde löna hans försiktiga liv. Hans ord visar att det är för detta han har avstått från syndens nöjen. Om nu denne bror skall få ta del av faderns gåvor, anser den äldre sonen att han själv har blivit kränkt. Han avundas sin bror den gunst som han har blivit visad. Han visar tydligt att om han hade varit i faderns ställe, skulle han inte ha tagit emot den förlorade. Han erkänner honom inte ens som en bror, utan talar kallt om honom som ”din son”.