Fastän den rike mannen var omgiven av livets samlade lyx var han så okunnig att han placerade Abraham där Gud skulle ha varit. Om han hade uppskattat sina upphöjda privilegier och låtit Guds Ande forma hans sinne och hjärta, skulle han ha ägt en helt annan position. Likadant med den nation han representerade. Om de hade svarat på den gudomliga kallelsen, skulle deras framtid ha tett sig helt annorlunda. De skulle ha visat sann andlig urskillning. De hade medel som Gud skulle ha ökat, vilket hade gjorde dem tillräckliga för att välsigna och upplysa hela världen. Men de hade så långt skilt sig från Herrens arrangemang att hela deras liv var perverterat. De misslyckades med att använda sina gåvor som Guds förvaltare i enlighet med sanning och rättfärdighet. Evigheten togs inte med i deras räkning, och resultatet av deras otrohet blev ruin för hela nationen.