Det har alltid varit den store upprorsmakarens avsikt, att rättfärdiggöra sig själv och bevisa, att upproret berott på Gud. Han har använt hela sitt anmärkningsvärda förstånds kraft till att uppnå detta. Han har arbetat väl övervägt och systematiskt. Han har uppnått väldiga resultat, och det har lyckats honom att få tusentals och åter tusentals att tro på hans förklaring om orsaken till denna stora strid, som har rasat så länge. I tusentals år har denne sammansvärjelsens mästare utgett lögn för att vara sanning. Men nu är ögonblicket inne, när upproret skall släckas för gott och sanningen om Satan uppenbaras. I ett sista, förtvivlat försök att störta Kristus från tronen och utrota Hans folk samt ta Guds stad i besittning, har ärkebedragaren helt och hållet avslöjats. De, som har anslutit sig till honom, ser, att hans sak är fullständigt förlorad. Kristi anhängare och de trofasta änglarna förstår till fullo hans onda anslag mot Guds regering. Alla betraktar honom med avsky. Satan erkänner, att hans försåtliga uppror har gjort honom olämplig att bo i himmelen. Han har vant sig vid, att bruka all sin kraft till att bekriga Gud, och himmelens renhet, frid och samklang skulle vara en ohygglig plåga för honom. Hans anklagelser mot Guds barmhärtighet och rättfärdighet har nu förstummats. Den försmädelse, som han har försökt att bringa över Herren, faller nu fullständigt tillbaka på honom själv. Och nu böjer Satan sig djupt ned och medger, att domen över honom är rättvis.