Reformationen skulle komma att ställas i ett än mera iögonenfallande ljus inför världens mäktiga. Kung Ferdinand hade vägrat, att lyssna till de evangeliska furstarna, men de gavs möjlighet att framställa sin sak inför kejsaren och de församlade ämbetsmännen inom kyrka och stat. För att bringa ro efter den splittring, som förstört rikets fred, sammankallade Karl V året efter protesten i Speier en Riksdag i Augsburg, som han meddelade, att det var hans avsikt, att personligen leda. De protestantiska ledarna kallades dit. Stora faror hotade Reformationen, men dess förkämpar satte stadigt sin lit till Gud och förpliktade sig till, att hålla fast vid evangeliet.