7, 16-18 (Josua 6:2-5). Guds vägar är inte våra vägar – Det är farligt för sådana män, att stå emot sanningens och nådens samt rättfärdighetens Ande, eftersom dess yttringar inte överensstämmer med deras idéer, och inte har uppträtt enligt deras metodiska planer. Herren verkar på Sitt eget vis, och i enlighet med Sina egna planer. Måtte sådana män bedja om, att de skall befrias från jaget, och komma i samklang med himmelen. Måtte de bedja: ”Ske inte min vilja, utan Din, O Gud.” Måtte sådana män betänka, att Guds vägar inte alltid är deras vägar, ej heller Hans tankar deras tankar; ty Han säger: ”Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.” I den instruktion, som Herren gav Gideon, då han stod i begrepp att strida mot midjaniterna – att han skulle möta fienden med en här på trehundra män, vilka skulle stöta i horn och ha tomma krukor i händerna samt ropa ”HERRENS och Gideons svärd!” – skulle dessa precisa, metodiska, formella män inte se annat, än inkonsekvens och förvirring. De skulle sparka bakut under beslutsam protest och motstånd. De skulle väcka en het debatt, för att visa inkonsekvensen och farorna, som skulle åtfölja krigföring på ett sådant extremt sätt, och i enlighet med sin begränsade bedömningsförmåga skulle de beteckna allt dylikt handlande som ytterligt löjeväckande och oförnuftigt. Hur ovetenskapligt, hur inkonsekvent, skulle de ha betraktat Josuas och Hans härs handlande, då de intog Jeriko (The Review and Herald, den 5. Maj, 1896)!