5-8. När en person är redo att verka med Gud, bär han med sig ett budskap – Jesaja hade med sig ett budskap från himmelens Gud till Israels avfallna folk, och han framförde det också. Han visste, vilka typer han hade att göra med; han kände till hjärtats envishet och förvrängdhet, och hur vanskligt det skulle bli, att göra något intryck på dem. Då han stod i templets pelargång, uppenbarade Herren Sig för honom. Förhänget i templet drogs åt sidan, dörren öppnades, och så fick han se det allra heligaste innanför förlåten. Han såg Israels Gud sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på Hans mantel uppfyllde templet. När Jesaja förnimmer sin syndighet, utbrister han: ”jag är en man med orena läppar och jag bor ibland ett folk med orena läppar”. Därpå syntes en hand ta ett glödande kol från altaret, och vidröra hans läppar och förklara honom vara ren. Därmed var han redo, att gå åstad med budskapet, och han sade: ”sänd mig!’”; ty han förstod, att Guds Ande skulle ge kraft åt budskapet.