Emellertid försummade de, att uppamma och sätta värde på Kristi förbarmande och ömhet. Jaget, vilket tog sig uttryck i nedärvda karaktärsdrag, störtade över ända grundreglerna hos de storslagna, goda gärningar, som visade att medlemmarna av församlingen i Efesus var kristna. Herren Jesus måste visa dem, att de förlorat det, som betydde allt för dem. Kärleken, som tvingade Frälsaren att dö för oss, kom inte till fullt uttryck i deras liv; och därför var de oförmögna till att bringa Återlösarens namn ära. Och eftersom de förlorade sin första kärlek, blev de mera kunniga i vetenskapliga teorier med upphov hos lögnens fader (Manuskript 11, 1906).

2. Se EGW:s anmärkning om Galaterbrevet 5:6.