Den fasta Bibeln uppmanar till betonar inte det yttre. Den stannar inte vid att avstå från mat, och klä sig i säckväv och strö aska i håret som seden var bland judarna. Den som fastar i uppriktig sorg över begångna synder eftersträvar inte uppmärksamhet med det. Avsikten med den fasta Gud påbjuder är heller inte att plåga kroppen för själens synd. I stället skall den hjälpa oss att inse att synd verkligen är något allvarligt. Och den skall vara ett tecken på att vi förstår vår situation inför Gud och tar emot hans förlåtelse genom nåd. Genom profeten Joel hade Gud uppmanat Israels folk att fasta, men då att "riva sönder" sina hjärtan och inte sina kläder (Joel 2:12, 13). Det hade en andlig innebörd.