”Men faraos tjänare sade till honom: ’Hur länge skall den här mannen vara en snara för oss? Släpp männen, så att de kan hålla gudstjänst åt Herren, sin Gud. Förstår du ännu inte att Egypten går under?’” Kungens styresmän eller rådgivare kallades för hans tjänare, eftersom de stod under Farao. De bad kungen, att låta Israel gå. De berättade för honom, att de hade gjort stora förluster genom sin boskaps död, och att Egypten nästan var förstört av blixtnedslag. Och haglet, blandat med elden, hade brutit ned deras skogar och hade förstört deras fruktträd samt nästan all deras säd; så allt var i ett förfärligt tillstånd, och de hade mist allt, som de hade vunnit genom hebréernas arbete. Kungen kallade på Mose och Aron, och sade till dem: ”’Gå och håll gudstjänst åt Herren, er Gud! Men vilka är det som skall gå?’” Moses svarade: ”’Vi går både unga och gamla. Vi går med söner och döttrar, med får och nötboskap, eftersom vi skall fira en Herrens högtid.’ Då sade han till dem: ’Herren vare med er, lika visst som jag släpper er och era små barn! Se, ni har något ont i sikte. Nej, ni män får ge er i väg och hålla gudstjänst åt Herren. Det var ju det ni begärde.’ Och man drev ut dem från farao.” Verserna 7-11.