Judarna har inte mycket inflytande över den kristna världen, när de söker att visa den, hur viktiga Guds bud är och att sabbatsbudet ännu är gällande, ty de framställer väl sanningens gamla skatter, men förkastar de nya, som innefattas i Jesu egen lära. Å andra sidan har de kristna ej heller något inflytande över judarna, så att de kan leda dem till att anta Kristi lära såsom den gudomliga visshetens ord. Den största orsaken härtill är den, att de väl framlägger skatter ur Nya Testamentet, men behandlar Gamla Testamentets dyrbara sanningar med förakt, änskönt att det innehåller Guds Sons lära, som han förkunnade under den första tiden genom Moses. De förkastar lagen, som förkunnades på Sinai, och därmed även sabbaten, som Herren har befallt i det fjärde budet, och som förordnades i Guds lustgård. Men en rätt evangelii förkunnare, som följer Kristi lära, vill söka att erhålla en grundig kunskap i både Gamla och Nya Testamentet, så att han kan framställa dem för folket i deras rätta ljus såsom ett oskiljaktigt helt och visa, att det ena är beroende av och upplyser det andra. Sålunda kan de frambära utur sitt förråd ”nytt och gammalt”, såsom Jesus lärde sina lärjungar.