Satan brukade all sin styrka vid detta sista angrepp; ty hans framtida öde berodde på utgången av detta försök. Han påstod, att världen var hans rike, och att han var den furste, som har makt i luften. Han lovade att ge Kristus alla dessa riken utan att utlämna honom till lidanden och faror, om han ville blott lova en enda sak, och det var att erkänna, att Satan var hans herre, och att tillbedja honom. Det var Satans avsikt, att denna sista frestelse skulle vara den mest förledande av dem alla. Det som förestod Kristus, var inte bara ett liv fullt av sorg och strid och möda och till slut en vanärande död; utan hela världens synd skulle vila på honom, så väl som Faderns förfärliga misshag på grund av människans överträdelse. Allt detta skulle han utstå för att återlösa det rike, som förlorades genom syndafallet. Men nu erbjöd frestaren sig att ge tillbaka all denna makt, som han hade tillägnat sig, och att ge Kristus sitt herravälde över jorden och sålunda frälsa honom från den förskräckliga framtid, som han gick till mötes om han endast ville erkänna Satans herravälde.