Judarna förstod helt enkelt inte den andliga förbindelse, vilken identifierade Kristus med både det mänskliga och det gudomliga, och gav fallna människor en framställning av, vad de borde sträva efter att bli. Kristus var Gud i köttet. Som Davids (260) son framstod Han som en fullkomlig bild på sann mänsklighet, gjorde Sin plikt frimodigt, och med den strängaste redbarhet, fast ändå fylld av kärlek, medkänsla och ömt medlidande. I Sina mirakel uppenbarade Han Sig Själv som Herren. Då Han blev ombedd av Filippus, att visa honom Fadern, svarade Han: "’Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus? Den som har sett mig har sett Fadern." Johannesevangeliet 14:9.