Lystras folk for på apostlarna med stor häftighet och raseri. De slungade stenar våldsamt mot dem; och den blåslagne, misshandlade och svimfärdige Paulus kände, att slutet var nära. Stefanus’ martyrdöd framträdde livaktigt för honom, liksom hans eget gruvliga deltagande den gången. Paulus föll till synes död till marken, och den rasande hopen släpade hans medvetslösa kropp genom stadens gator, och kastade den ifrån sig utanför stadsmuren. Aposteln nämner händelsen i en uppräkning av sina lidanden för sanningens skull: ”tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn låg jag i det djupa vattnet. Jag har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder”. {Andra Korintierbrevet 11:25-26.}