Hur litet förstod inte judarna det fruktansvärda ansvar, som följde med att förkasta Kristus! Från den stund den oskyldige Abel föll för sin bror Kains hand, hade samma historia upprepats med växande skuld. Under varje tidsålder hade profeter höjt sina röster mot synden hos kungar, ledare och folk och förkunnat de ord, som Gud ingett dem, och lytt Hans vilja med risk, att förlora sina liv. Från släkte till släte har fruktansvärda straffdomar hopats över dem, som förkastat ljuset och sanningen. Detta straff drog nu Kristi fiender ned över sina egna huvuden. Prästernas och ledarnas synd på Kristi tid var större, än någon föregående generations. Genom att förkasta Frälsaren, gjorde de sig medansvariga i fråga om allt rättfärdigt blod, som utgjutits ända från Abel till Kristus. De höll på, att fylla sina synders mått ända till brädden. Och snart skulle det utgjutas över deras egna huvuden med rättvis vedergällning. För detta varnade Jesus dem: