Det dröjde inte så länge förrän vi kallades att närvarande vid ett möte som skulle hållas i kyrkans sakristia. Det var bara några få personer närvarande. Min far och vår familj hade ett sådant inflytande att våra motståndare inte ville lägga fram vår sak inför ett större antal medlemmar i församlingen. Den enda anklagelse som man valde att framföra var att vi hade gått emot deras regler. När vi frågade vilka regler vi hade brutit, sa man efter någon tvekan, att vi hade gått på andra möten och försummat att träffa vår smågrupp regelbundet. Vi förklarade (43) att en del av familjen hade varit på landet den senaste tiden och att ingen som var kvar i staden hade varit borta från gruppmötena mer än några få veckor och att de av moraliska skäl tvingats att hålla sig borta, eftersom deras vittnesbörd mötte ett så tydligt ogillande. Vi påminde dem också om att vissa personer, som inte hade varit med på gruppmötena på ett år, fortfarande betraktades som fullgoda medlemmar.