En pastors framgång beror till stor del på hur han beter sig utanför talarstolen. När han slutar predika och lämnar talarstolen, är hans arbete inte färdigt. Det har bara börjat. Sedan måste han leva upp till det som han har förkunnat. Han bör inte handla tanklöst, utan vaka över sig själv, så att inte något av det han gör eller säger kan utnyttjas av fienden, och Kristi verk utsättas för vanära. Pastorer kan inte vara nog försiktiga, särskilt inför de unga. De bör aldrig tala lättsinnigt, spexa eller skämta, (381) utan de bör komma ihåg att de är i Kristi ställe och att de genom sitt föredöme måste illustrera Kristi liv. ”För vi är Guds medarbetare.” ”Som hans medarbetare förmanar vi också er att ni inte så tar emot Guds nåd att den blir till ingen nytta.”