(442) Det måste bli en avgjord förändring av prästtjänsten. En mer kritisk undersökning om en predikants kvalifikationer är nödvändig. Mose blev av Gud vägledd till att få erfarenhet av att ta ansvar, visa omtänksamhet, i öm omsorg om sin hjord, så att han som en trofast herde skulle kunna vara beredd när Gud kallade honom till att ta sig an Hans folk. En liknande erfarenhet är nödvändig för dem, som går in i det stora uppdraget att förkunna sanningen. För att kunna leda själar till den livgivande källan, måste förkunnaren själv först dricka ur källan. Han måste se det oändliga offer som Guds Son gjorde för att frälsa fallna människor. Hans egen själ måste omges av en ödödlig kärlek. Om Gud anvisar oss ett hårt uppdrag, måste vi göra det utan att knorra. Om stigen är vansklig och farlig, är det Guds plan att vi skall följa efter i ödmjukhet och ropa till Honom om kraft. Det finns en läxa att lära av den erfarenhet som en del av våra predikanter har gjort, som inte har känt till något liknande när det gäller svårigheter och problem, men ändå ser på sig själva som martyrer. De måste ännu lära sig att med tacksamhet acceptera Guds sätt att välja. De måste komma ihåg vår frälsnings upphov. Predikantens uppgift bör utföras med allvar, energi och iver, i betydligt högre grad än i affärer, eftersom uppdraget är heligt och resultatet är betydligt viktigare. Varje dags uppgift bör i de eviga anteckningarna omtalas som ”bra utfört”, så att uppdraget skulle vara grundligt slutfört om det inte beviljas någon mer arbetsdag. Våra predikanter, i synnerhet unga män, bör inse att det är nödvändigt för dem att förbereda sig så att de blir passande för sitt högtidliga uppdrag och förbereda sig för att umgås med rena änglar. För att komma hem till himlen, måste vi ha himlen i våra hjärtan här. Om vi inte har det, vore det bättre att vi inte deltog i Guds verk.