Men du har överlämnat dig till tungsinthet och bedrövelse. Detta har lett till att dysterhet vilar över ert hem i stället för solsken. Du har inte uppmuntrat till hopp och glädje. Ditt inflytande har i stället tryckt ner dem, som du borde ha hjälpt med vänliga ord och handlingar. Allt detta är ett resultat av själviskhet. Du har krävt din mans och dina barns uppmärksamhet och förståelse och ändå inte ansett det vara din plikt att glömma dig själv och arbeta för deras lycka och välfärd. Du har gett din otålighet fritt utlopp och har hårt tillrättavisat dina barn. Detta har bekräftat dem på deras onda vägar och klippt av hängivenhetens band, som annars skulle binda ihop föräldrarnas och barnens hjärtan.