Han såg Konungen i Hans härlighet och glömde sig själv. Han såg hur majestätisk heligheten är och kände sig svag och ovärdig. Han var beredd att gå ut som himmelens sändebud, utan fruktan för människor, därför att han hade skådat den Gudomlige. Rak och utan fruktan kunde han stå inför jordiska monarker därför att han hade böjt sig djupt för konungarnas Konung.