Kristus hänvisade sina lärjungar till ängens många blommor som prunkade med den okonstlade skönhet som vår himmelske Fader gett dem, och framhöll dem som ett uttryck för hans kärlek till oss. Han sade: "Beskåden liljorna på marken, huru de växa." Dessa blommors skönhet och prakt är långt överlägsen Salomos härlighet. Den dyrbaraste och praktfullaste dräkt som människors konstfärdighet åstadkommer kan inte jämföras med det naturliga behag och den strålande skönhet, som kläder blommorna. Jesus frågar: "Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skulle han då icke mycket mer kläda eder, I klentrogne?" Matt. 6:30. Herren, den gudomlige konstnären, ger de enkla blommorna som varar bara någon dag, deras vackra och prunkande färger. Hur mycket större omsorg skall han då inte ha om dem som skapats till hans egen avbild! Den lärdom Kristus här ger är en bestraffning av den icke-kristna människans bekymmer, oro och tvivel.