De som arbetar för de fallna kommer att bli missräknade på många som ger löfte om att kunna bli räddade. Många kommer att göra endast en ytlig förändring i sina vanor och sitt levnadssätt. De handlar endast känslomässigt på stundens ingivelse, men tycks till en tid verkligen ha ändrat sitt liv. Men deras hjärtan har inte förändrats. De drivs av samma egenkärlek, de har samma törst efter nedbrytande nöjen och samma begär efter att tillfredsställa sin njutningslystnad. De förstår inte vad det vill säga att forma en karaktär, och man kan inte förmå dem att följa sunda principer. De har försvagat sina intellektuella och andliga krafter genom att tillfredsställa sin aptit och sina passioner. De är vacklande och ombytliga. Deras känsloliv påverkar dem till sinnlighet. Dessa människor är ofta en fara för andra. Eftersom man betraktar dem som förändrade män och kvinnor, ställer man dem på ansvarsfulla poster, där deras inflytande kan fördärva de lättrogna.