Faran för fall
Även de som uppriktigt söker börja ett nytt liv står inte utanför faran att falla. De behöver behandlas med stor klokhet såväl som ömhet. Tendensen att smickra och upphöja dem som har räddats från djupaste förfall visar sig ibland bli deras fördärv. Seden att inbjuda dem att offentligt berätta om sina erfarenheter i sitt liv i synd är farlig för både talaren och åhöraren. Att fästa tankarna vid onda och fördärvliga episoder skadar intellekt och själ, och den framträdande ställning man ger de räddade är dem till skada. Många får för sig att deras syndiga liv har gett dem en viss berömmelse. Man uppmuntrar hos dem begäret efter att bli kända av allmänheten och en anda av självtillräcklighet som kommer att visa sig ödesdiger för deras andliga liv. Endast när de inser att de inte kan lita på sig själva, utan är helt beroende av Kristi barmhärtighet, kan de stå fasta.