Sedan riktade Han Kristi uppmärksamhet på sitt eget trevliga yttre, som var klätt med ljus och verklig styrka. Han hävdade sig vara en budbärare personligen utskickad från Himmelens tron, och lät göra gällande, att det var hans rätt, att av Kristus kräva bevis för, att Han var Guds Son. Satan skulle gladeligen ha betvivlat, om han kunnat, orden kommande från Himmelen till Guds Son vid Hans dop. Han bestämde sig för, att besegra Kristus och, om möjligt, säkra sitt eget rike och liv. Hans första frestelse mot Kristus gällde aptiten. På den punkten hade han vunnit nästan fullständig kontroll över världen, och hans frestelser var så anpassade till Kristi omständigheter och omgivningar, att hans frestelser gällande aptiten nära nog var oemotståndliga.